På sjukhuset lovade läkaren mig en samtalskontakt hade dem inte hört av sig före tisdag skulle jag ringa tillbaka
Dem hörde inte av sig den här veckan.

Mått ganska dåigt matt orkeslös deppig men lite bättre nån dag. Ordnade ett tillfälligt boende åt min lillebror så han har varit här och hälsat på två dagar och busat med barnen dem tycker det är så kul.

Mello igår. Sen johan falk kodnamn lisa heeelt sjuuukt bra film :)

Fick magsjuka i fredags kväll mådde skit. Vilade på lördagen mådde bra
Nu har jag haft ont i magen hela natten.och dagen :( missade körövning å teori idag jäkla skit! Jag måste vara frisk i morgon!

Ska iaf vila nu sen försöka mig på att läsa körteori lite.

Känner mig trött och slut orkar ingenting. Har lätt för att bryta ihop och känner mig.otroligt deppig men vet inte riktigt varför.

Nu sitter jag på sjukhuset och ska träffa en läkare. Har på känn att han inte kan hjälpa mig direkt. Min erfarenhet säger att läkare är inte bra på psykiska problem. Jag vet inte vad jag hoppas på men vill iaf ha nån form av hjälp.

Uppkörning om ca en vecka så sen ska ja hem å plugga. Jag SKA klara det!

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag skrev ju tidigare om att jag tror att jag har en depression, men vissa saken som jag känner och mår finns inte med under symptom på depression men under ångest. Så det kan hända att jag har någon form av ångest också.

Hc ska ringa mig på eftermiddagen, så mycket mer än det vet jag inte.

Jag har varit på skolan sedan i morse, men har inte lyckats göra någonting, tankarna snurrar, och min huvudvärk släpper aldrig, har haft huvudvärk i flera dagar nu utan att det släppt. Och jag har svårt för att koncentera mig då huvudvärken är så ihållande. Gråten är nära och jag vill bara åka hem å kasta mig i sängen. Jag vet inte om jag ska göra det eller tvinga mig kvar här på skolan.

Jag börjar känna mig ledsen utav insikten att jag kanske har depression och ångest, för det är sjukdomar som jag verkligen inte velat ha. Hellre ont i foten, eller bruten arm, men inte depression eller ångest, för det är så diffust och man vet inte vad man ska göra åt det.

Jag försöker dra på smilbanden och lotsas le och skratta men inombords hjälper det inte, för jag känner mig tom och inte glad.

Jag blir galen på mig själv snart, för jag känner inte igen mig själv och jag vill inte ha det så här!

Förra natten så jobbade jag och sen tog jag taxi hem och bytte av Jörgen i dörren. Han skulle till jobbet. Jag sov en liten stund sen väckte tjejerna mig. Vi gjorde oss iordning och åkte till badhuset och var där i över 5 timmar. Tiden baar flög iväg och dem hade så kul. Luna var där på simskola först sen lekte vi och busade. Jag älskar mina barn så otroligt mycket. Efter badhuset köpte vi godis och åkte hem med Jörgen och myste. Sen sov jag en stund innan det var dags att åka till jobbet igen. Den här natten har dock varit jobbigare hittills då jag inte fått sova så mkt idag så man är bra mör, men timmarna brukar gå lättare efter den här halvan av natten så snart är jag nog hemma igen och får mysa och gosa och vila med mina älsklingar igen, medans Jörgen är på jobbet.

Jag sitter här på jobbet och funderar på hur man ska kunna visa för någon att man älskar dem mer än allt annat? Luna och Stella är mitt allt, och jag vill bara kunna visa hur mycket jag älskar dem, men finner inget sett som kan visa hur mycket jag älskar dem. Men jag hoppas att dem känner det. När jag är med dem så är jag verkligen med dem och ger allt jag har <3.

Efter förra inlägget så fortsatte jag att googla lite på det och tydligen så finns det är starkt samband mellan depression och graviditet. Hur som helst vad det än beror på så önskar jag att allt vore annorlunda.

Har funderat en del på senaste tiden och kommit fram till mer och mer till att jag lider av en depression. Jag tror inte att jag har haft en depression tidigare för jag ahr aldrig mått så här dåligt som jag mått de senaste två veckorna. Visst jag har varit påväg in i en depression förut då jag varit stressad och nästan gått in i väggen eller som när jag fick missfall, men det gick ju över och var inte lika påtagligt som det här.

Det började med att jag började känna mig lättirriterad, sedan att jag började känna att ingenting var roligt längre, ingenting som jag tyckt varit roligt är längre roligt, inte ens titta på tv, eller sitta vid datorn, eller någonting blev liksom roligt längre jag ville bara hälst lägga mig ner och sova, och så känner jag fortfarande. Efter det började det komma känslor som ångest och en känsla av misslyckande, nedstämndhet, jag känner mig ledsen och det finns ingenting som kan göra mig glad, trots att jag har så mycket att glädjas åt. Sen började det gå nerför mer och mer, orkar inte göra någonting, inga vardagliga sysslor ens, inte studera, fanns ingen motvation till någonting och så känner jag fortfarande. Att övningsköra eller att göra något övhtaget känns bara tråkigt. Jag känner skuld och misslyckande över saker som jag tidigare har kunnat hantera. Sedan började jag känna att jag fick ont i leder, rygg och nacke, huvudvärk och sover hur mycket som helst men känner mig trött inombords ändå, sover oroligt och har lätt för att börja gråta. har blivit aggressiv och vill bara vara ifred och känns som om att jag vill sova bort hela livet. Gråten sitter i halsen och jag försöker förtränga jobbiga tankar och känslor för att inte må ännu sämre.

Varför mår jag så här? Jag kan inte förstå varför? Jag vill inte vara deprimerad, jag vill vara glad, jag vill vara mig själv. antagligen beror det på att seratoninhaleten i kroppen har blivit för låg, och att tidigare inre och fysisk stress har påskyndat det hela, jag stressar inte längre fysiskt, men har en psykisk inre stress och nedstämndhet, det som jag förklarade ovanför. Jag känner att jag orkar inte leva med mig själv och jag har sådana skuldkänslor och känsla av misslyckande. Jag känner mig så ledsen för det har börjat påverka min familj, och det får mig att må ännu sämre. Jag ska kontakta en läkare nästa vecka, men jag är livrädd för dessa jävla piller som man ska stoppa i sig för att må bra, till sist kan man inte må bra utan piller.

Fy fan för att må så här.

I Fredags hade tjejerna studiedag och var lediga. Vi började dagen med att städa och sen åkte vi till biblioteket medan Jörgen skulle på lektion. Tjejerna tycker om att vara där, dem spelar, ritar, läser böcker och klär ut sig :)

När Jörgen kom tillbaka efter lektionen åt vi lunch på stan. Vi åkte hem och hämtade Philipe och åkte hem till Mia och henens tjejer sen och kollade hur dem fått det i nya lägenheten.

På Lördagen åkte vi till badhuset. Luna skulle ha simskola, hon tyckte det var roligt och känner att hon lär sig något nytt varje gång. Hela familjen var med och vi åkte rutecherbanor, och badade och lekte, Luna hoppade ifrån ettan igen, men mamma eller pappa måste fortfarande ta emot :) Åt god mat på badhuset. Jag hade hand om Stella i omklädningsrummet och vi bastade och myste och hade det så skönt. Så tittar Stella ut i duschrummet och ser en kvinna och utbrister "vilka stora tuttar hon har!" Så hör man man småfnisser ifrån de andra damerna i bastun och jag förklarar för Stella att alla har olika stora. Då pekar hon på alla i bastun och säger hon, hon å hon har stora tuttar och dem skrattar och jag ber henne sluta haha.. hon konstaterar att hon har små och jag säger ja vuxna har stora och barn har små haha. Klart man blir lite ställd, men vad gör man? Inte lätt när man är 3år ;)

Åkte och handlade lördagsgodis sen och på kvällen blev det Lasagne, efterätt och melodifestivalen. Tjejerna dansade och hade kul till melodifestivalen. Efter den somnade både jag och tjejerna inne hos dem. Jag har somnat inne hos dem nästan varje kväll den här veckan inte jätte roligt :)

På söndag morgon var det dags att jobba för mig. Efter jobbet så hade jag egentid med Stella medan Luna var med Jörgen på gympan. Jag och Stella bakade citronsockerkaka och kladdkaka. Bjöd på fika sen när storasyster kom hem och gott var det, stolt var hon att hon hade bakat det nästan själv ;)

Behöver jag säga att jag somnade inne hos tjejerna igår kväll igen? Suck..man är ju helt slut på kvällarna och skönt är det att sova. :)

Idag har jag faktiskt kommit gång med med planen för c-uppsatsen och kommit fram till vad jag ska skriva om. Det känns bra även om det inte är helt klart.

16 dagar kvar till körteori, 18 dagar kvar till uppkörning!

Nu ska jag plugga vidare..ha det bra!