här hemma har det hänt en hel del på senaste tiden.

December inleddes och lägenheten är julpyntad och granarna är öppen. Mysigt med advent och julmys. Tjejerna hade gympauppvisning för två helger sen dem var jätte duktiga!

På lucian var luna lucia och stella pepparkaksgumma dem var så fina lucia tåg ute och fika som dem bakat jätte fint var det!

I helgen som var så var vi på badhuset och luna tog sina första riktiga simtag och kom ca 5m sjäv shit vad duktig hon är hjärtat.

I fredags klarade jag tenta tre utav fyra denna termin så himla skönt!

Igår lagade jag mat och pappa, monica, mia och hennes tjejer kom för att fira jörgen 30 år mysigt och trevligt blev det.

Idag har jag å tjejerna haft pysseldag efter en helmysig förmiddag. Har gjort tavlor halsband och ljuslyktor och pärlplattor. Hann inte med allt så i morgon ska vi fortsätta med b.la ramar och apelsiner med nejlikor.

Jag är så stolt över mina barn som utvecklas hela tiden och tycker om att lära sig saker <3 trött blev jag men älskar sådana här dagar när mam får vara med dem här och nu.

Magen och knytet och dagarna rullar på. Illamående konstant värst på kvällen och ibland på morgonen.

I morgon är det en vecka kvar till jul. Hoppas att tjejerna får en bra jul att minnas. Mina barn är mitt allt och alltid nummer 1 i mitt hjärta. Ja till och med före mig. Deras behov går före mina så är det när man är förälder. Däremot när det går att göra något för sig själv så gör man det både för sig själv och sina barn.

Godnatt nu och trevlig tredjeadvent (ett par minuter till)

Tårar rullar ner för kinden trots att jag försöker hålla tillbaka dem. Efter att ha varit till graven med rosor till min mormor på hennes 75 års dag. Jag saknar henne jätte mycket och hon och jag har alltid haft ett speciellt band och hon kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag älskar dig min mormor och jag är ledsen för att jag inte alltid vågade visa vad jag kände.

Men ett stort grattis till dig sänder jag i tankarna många kramar! <3

Ligger i min säng och försöker sova. Är lite orolig över en omtenta som jag måste göra i morgon. Pga att jag inte hade någon sändning på mitt nät sist.

Tittar ut och ser snöflingorna segla mot marken. Känner sådan kärlek inom mig som bara vill ut till mina tjejer. Det är obeskrivligt hur mycket jag älskar dem. Jag har mycket kärlek att ge känner att det efterlängtade barnet kommer att få en given plats i vår familj och få så mycket kärlek.

Snart är julen här. Och jag funderar på vad som är så fantastiskt med den. Jag saknar min mormor så jätte mycket som nu i himlen bor. Hon gav mig något medans hon levde, kärleken till julen, till traditionerna, arvet efter henne som jag nu ska sprida vidare till mina barn. Men även skapa nya traditioner.

Jag har tänkt mycket på min mormor de senaste dagarna och det kommer jag förmodligen alltid att göra. Julen är inte densamma utan henne.


Men jag har en ängel i mitt rum, jag har en ängel bredvid min säng som torkar bort mina tårar och som gett mig ovärderliga minnen och kärlek men framförallt en massa tid. Julens ängel vi ses en dag igen.

Så julen för mig handlar om minnen traditioner skratt kärlek och gemenskap. Tindrande barna ögon, lycka och tid till varandra.

Ta vara på den tiden innan det är försent.

Det finns en person som jag inte kan lita på och som jag känner så kommer jag aldrig att göra det igen. Sist jag kände så för en annan person tog det flera år att återfå förtroende och tillit. Vad gör man om det bara inte går?

En del som jag känner har under en längre tid förlorat tid tillsammans, har förlorat tillit och allt på grund utav oförståelse, oförståelse för varandra.

Jag känner mig också oförstådd ibland och det skapar problem i den relationen. Om man vill att en relation ska fungera måste det finnas en vilja att förstå varandra.

Det tar en evighet att bygga upp ett förtroende men bara några sekunder att rasera den.

Tack för all respons på förra inlägget! Det var oväntat men trevligt.

Ikväll låg jag i min säng och vilade jag lyssnade på mina tjejer när dem lekte tillsammans. Jag blev så varm i hjärtat. Hörde att dem var snälla och hjälpte varandra <3 kände, känner mig så stolt över dem och över att få vara mamma till dem. Sedan avbröt jag med tandborstning och lovade dem att dem skulle få gömma sig efteråt. Dem gömde sig under v- bordet och som så många gånger förr så gick jag runt överallt och letade tills jag fann dem tryckandes tätt intill varandra spända och tysta. Fick sedan läsa godnatt saga och läste bockarna bruse som luna nu valt varje kväll nästan i tre månader. Lika spännande varje kväll ändå. Ligger kvar i deras rum tills dem somnat hör deras snusande andetag och bara känner sådan närhet ömhet och kärlek. <3 <3

Som rubriken antyder så kommer det att handla om det. Och vill man inte läsa så gör man inte det.

Jag har länge velat ha ett tredje barn. Och efter mycket övertalning lyckades jag övertala Jörgen till det med. Vi bestämde oss för att försöka bli gravid om 2år, för då skulle vi få vårt tredje barn precis när högskolan är avslutad. Dessutom ville jag att barnet skulle komma på sommaren den här gången så att man slapp hålla sig så mycket inomhus den första tiden. Dagen D kom och 2 månader senare var jag gravid. Jag var lycklig och jag älskade redan barnet i magen enormt och hade gjort innan den ens var påtänkt.

Anledningen till att jag vill berätta den här historien är för att skriva av mig visst, men också för att det är för mycket hysch kring missfall och tidiga graviditeter. Alla är vi olika och upplever saker olika. Det som är jobbigt för dig kanske inte är jobbigt för mig och tvärt om. Kanske det jag skriver kan hjälpa andra att förstå hur det är, känna att någon mer gått igenom samma sak och inte känner sig lika ensam som jag gjorde men framförallt att kunna känna hopp igen.

Jag jobbade ganska mycket under den här tiden, övade på körkortet, gick i 2 skolor, var kontaktperson, och hade 1000 saker att hinna med. Men en dag tänkte jag att nej nu ska jag börja stressa ner och ta det lugnt, då var jag nästan i vecka 8. Samma kväll som jag tagit beslutet om att stressa ner skulle jag gå och sova men fick en huggande smärta i sidan av magen. Jag kunde inte ligga hur jag jag än låg men somnade till sist. Dagen efter blödde jag lite och blev orolig. Åkte till jobbet på eftermiddagen men åkte in på akuten på kvällen. De sa att allt såg bra ut och vi åkte hem som lyckliga blivande 3barns föräldrar då vi hade fått se våran lilla på vaginalt ultaljud även om man inte såg något speciellt tydligt. Dagen efter åkte jag till jobbet igen, blödde mer och mådde sämre, åkte in till akuten på kvällen och kollade och då tyckte hon att hon såg ett hjärta slå och att hon var osäker på om det kunde vara två men sen ändrade hon sig. Dagen efter blödde jag ännu värre och hade ännu ondare på jobbet och åkte in till akuten på kvällen, i väntrummet kände jag att jag bövde gå på toa, då hände det, kom ut till Jörgen och var helt knäckt bara grät kände mig tom, det som jag älskade var borta, det som jag hade hållt hemligt föra mina nära å kära som jag skulle berätta för min familj och mina barn på Stellas födelsedag var borta, jag fick ändå komma in på ett ultraljud men dem sa att det var borta. Grät hela natten. Hade så ont i flera dagar. Efter två dagar började det kännas lite bättre men senare på dagen händer det igen!! Och jag får ont och vet inte vart jag ska ta vägen. Vilket fick mig att fundera på om det inte hade vart två där inne.

I en vecka var jag som ett kolli. Ville inte gör något. Orkade ingenting. Gjorde ingenting. Kände mig bara tom och nedstämnd och hade jätte ont. Jag hade ångest över att jag stressat för mycket och kände att allt var mitt fel. Mådde fruktansvärt dåligt och ångesten fick mig att känna värk i bröst och rygg och hade svårt att få luft. Efter en vecka ungefär började det kännas bättre och jag gav mig fan på att jag skulle bli gravid igen. Ägglossningen kom och förra veckan bim-1 så testade jag mig negativt. Men symptomen har ändå funnits där. Idag testade jag mig och det var positivt och jag är snart i vecka 6.

Visst känner jag mig glad även den här gången. Men långt i från lika lycklig, jag vågar inte känna och jag vågar inte älska lika mycket igen, rädslan att det ska hända igen.

Men en sak har den förra graviditen lärt mig, att jag ska stressa mindre! Att jag nu inte bara har mig själv att tänka på.

Sitter eller har du suttit i samma situation och behöver någon att prata med eller har några frågor ändå så hör av dig.

Känner mig långt i från så lycklig som jag gjorde i sista inlägget. Har kännt mig deppad och olycklig på många plan men livet måste gå vidare..

Idag har jag så ont att jag är sjukskriven.. jörgen kommer hem från jobbet snart och styr upp lite.

Önskar att senaste veckan var en mardtöm..men nu är det ju tyvärr inte så :(

Jag vill bara säga att just nu mår jag mycket bättre och känner mig glad och lycklig. Jag har fått reda på ett svar som jag kan dela med mig av längre fram.

Dessutom går det bra för mig i körutbildningen, och jag är så gott som färdig, har nästan bara parkeringen kvar. Jag ska fixa nytt leg i morgon sen när mitt nya leg kommer så ska jag köra upp. Vilket innebär att jag kan dra ner på övningskörningen nu och vara hemma mer med barnen på dagarna. Kommer att köre kontinuerligt nån timme per kväll och öva på parkering på helgerna. Men känner att det är så himla svårt och har börjat tvivlat på om jag ens kommer att klara det :(

Just nu intensiv pluggar jag till ett prov i morgon och övervägen om jag ska strunta i träningen i kväll och träna på provet i stället. Viktigt v/s roligt?? Vi får se hur det blir. Jag ska iaf först och främst hämta mina barn på dagis och åka hem och fika med dem och börja med fisk och potatis och grejjer som jag förmodligen inte kommer att hinna äta förrän sent i kväll :/

Så i morgon så gör jag provet i cirkulationsorganen och det får bära eller brista. Jag vet att jag inte har pluggat mitt bästa då jag varit sjuk, och stella haft vattkoppor och jag har haft massa annat att göra, men efter förutsättningarna så har jag gjort mitt bästa som gick att göra. I morgon efter provet sätter jag mig ner och skriver klart individuella uppgiften till högskolan.

På torsdag ska jag bara njuta hela eftermiddagen efter dagis med mina barn. Och det ska bli så himla skönt! Har då gjort klart sista provet för i år på CVL sen är det bara inlämningsuppgifter kvar. Och jag kan börja fokusera mer på högskolan och de tentorna som jag har kvar.

Har vikarierat lite mer också och det är jätte kul att få jobba lite. Roligt och sen är det ju bra med extra pengar till julklapparna ;)

Lycka för mig är:

Att få vakna varje morgon och inse att jag och min familj lever och mår bra

Att få höra mina barns friska andetag

Att få ligga tryggt i min säng bredvid min man och höra snusningarna ifrån barnens rum

Att få hämta barnen på dagis och få pussa på dem och säga att jag älskar dem

Att bli respekterad och älskad för den jag är

Att ge omtanke, respekt och kärlek till dem jag älskar

Att det går bra för mig på de områden som är viktiga för mig

Vad är lycka för dig??